Kärleks explosion
Igår hade vi över två fina vänner på middag, spelkväll och mello (såklart). Pepparbiff, rotfrukter i ugn och Jensens favoritsås slår aldrig fel, vann första spelet och kom inte sist på andra (nöjd!) och mello är alltid mello, mycket skitlåtar men jag älskart ändå. Fantastisk kväll med mycket skratt, tack.
Eftersom det blev "sent" igår så vaknade kroppen upp med "baksmälla" idag. Det är konstigt det där. Så fort jag går ifrån mina rutiner med sömn numera så vaknar jag alltid upp med betongkeps? Inget en våffelfrukost och mys i soffan inte kunde lösa dock.
Fick ett litet hormonellt sammanbrott där på soffan ett tag när sambo låg och snarkade intill mig och bebisen låg och sparkade i magen - all denna kärlek jag har för min pojkvän. Hur klarar man av att älska en junior till honom lika mycket utan att fullkomligt explodera?